Skogens väsen

 

Den ljusa sommarnatten är full av väsen som besjälar naturen.

 

Nymfer
Nyfmerna verkar i berg, lundar, källor, floder, dalar och grottor. De är unga, vackra och glada. De kan göra sig synliga eller osynliga efter behag, och de livnär sig liksom gudarna på ambrosia.

Vissa säger att nymferna, likt gudarna, är odödliga och nästan alltid glada och vänliga. Andra säger att nyfmerna mest är elaka mot människorna och, precis som dem, har en begränsad livstid.
Nyfmerna personifierar de skapande och utvecklande aktiviteterna i naturen och åtrås av de manliga faunerna.

 

Huldran

Skogsrået – i en del trakter kallad Huldran – är som namnet antyder skogens rådare, hon som rår över skogen. Hon kan vara både god eller ond mot människor, beroende på hur de behandlat henne. Män bör passa sig för hennes förförelsekrafter. Framifrån ser hon ut som en vacker naken kvinna, men med ett stort mörkt hål i ryggen. Hon kan dock uppträda som människa, men missar ibland att dölja rävsvansen.

                                                                                                   

ÄlvorÄlvor

Älvor är naturväsen som i skymningen och vid soluppgången kan ses dansa över ängar, öppna fält och mossmarker. De kan också höras som fågelkvitter. Där älvorna dansar uppstår en ring av mycket friskt eller mycket glest gräs.

Älvorna är förvisso vackra och magiska, men kan också vara farliga. Den som har “fått älvorna”, har fått sjukdom blåst på sig av dessa, men kan botas med ett kraftigt motblåsande, till exempel med en blåsbälg, eller genom att man sörjer älvkvarna (skålgropar) och kanske offrar lite guld i dem. Ibland nämns en älvdrottning och en älvkung, och det förekom att både kvinnor och män drabbades av olycka för samröre med dem.

1759 avlade en dräng inför sin kyrkoherde ett vittnesmål om att han en dag hade besökt älvornas värld. Han hade plötsligt sett en väg som inte funnits där förut, och då han följde den hade han hamnat vid ett bord med “småfolk” och en vacker jungfru i naturlig storlek, som hade bjudit honom mat och dryck. Han hade vägrat ta emot något och bett Gud att föra honom hem och då hade småfolket i förargelse slängt ut honom. Då han kom hem fick han veta att fyra dygn hade gått. Kyrkoherden bedömde att drängen var gudfruktig men “enfaldig”.


Fauner

Faunerna är den grekiska motsvarigheten till de romerska satyrerna. Faunus, som betyder den välvillige, hulde guden, var en skogs- och fruktbarhetsgud, en god ande, som skänkte fruktsamhet åt jorden, djuren och människorna. Skogens ljud var hans röst. Faunen är skogens väsen, en platsens beskyddare och ande, ytterst mån om skogens andra varelser.

 

 

En föreställning av och med Kören

Samarbetspartners: