Skogens väsen

Den ljusa sommarnatten är full av väsen som besjälar naturen.

Nymfer
Nyfmerna verkar i berg, lundar, källor, floder, dalar och grottor. De är unga, vackra och glad de kan göra sig synliga eller osynliga efter behag, och de livnär sig liksom gudarna på ambrosia.

Vissa säger att nymferna, likt gudarna, är odödliga och nästan alltid glada och vänliga. Andra säger att nyfmerna mest är elaka mot människorna och precis som de har en begränsad livstid. Nyfmerna personifierar de skapande och utvecklande aktiviteterna i naturen och åtrås av de manliga satyrerna.

Huldran
Huldran, eller skogsfrun, är en föförerska och ett av de farligaste väsen vi har, som man bör göra allt för att undvika. Den vackra huldran är svår att skilja från en människa. Hon har underbara rådjursögon och går klädd i fina kläder, me under dem döljer sig en rävrumpa. Ibland blandar hon sig med folk och många har sett hennes svans skymta fram under kappan när de mött henne mitt i byn.

Huldran går gärna i säng med de män hon möter i skogen och har man en gång varit med huldran är man i hennes våld. Varje gång hon kallar måse man ge sig ut till henne igen, och när man kommer hem är man utsliten och halvt från vettet. En kvinna vars man springer till huldran ska ge honom tibast och vänderot, som botas han från hennes inflytande. Eld är också ett effektiv skydd mot huldran. Man kan äen artigt och vänligt avböja hennes inviter. Långt in på 1700-talet var det förbjudet att gå i säng med en huldra. Särskilt män som snart skulle gifta sig borde passa sig särskilt noga.

Men huldran kan även vara till hjälp. Hon råder över skogens alla djur och den jägare som håller sig väl med henne kan få god jaktlycka.

                                                                                                     Älvor
ÄlvorÄlvor är naturväsen som i skymningen och vid soluppgången kan ses danska över ängar, öppna fält och mossmarker. De kan också höras som fågelkvitter. Där älvorna dansar uppstår en ring av mycket friskt eller mycket glest gräs.

Älvorna är förvisso vackra och magiska, men kan också vara farliga. Den som har ”fått älvorna”, har fått sjukdom blåst på sig av dessa, men kan botas med ett kraftigt motblåsande, till exempel med en blåsbälg, eller genom att man sörjer älvkvarna (skålgropar) och kansek offrar lite guld i dem.

Ibland nämns en älvdrottning och en älvkung, och det förekom att både kvinnor och män drabbades av olycka för samröre med dem.

1759 avlade en dräng inför sin kyrkoherde ett vittnesmål om att hon en dag hade besökt älvornas värld. Han hade plötsligt sett en väg som inte funnits där förut, och då han följde den hade han hamnat vid ett bord med ”småfolk” och en vacker jungfru i naturlig storlek, som hade bjudit honom mat och dryck. Han hade vägrat ta emot något och bett Gud att föra honom hem och då hade småfolket i förargelse slängt ut honom. Då han kom hem fick han veta att fyra dygn hade gått. Kyrkoherden bedömde att drängen var gudfruktig men ”enfaldig”.

Fauner

Faunerna är den grekiska motsvarigheten till de romerska satyrerna. Faunus, som betyder den välvillige, hulde guden, var en skogs- och fruktbarhetsgud, en god ande, som skänkte fruktsamhet åt jorden, djuren och människorna. Skogens ljud var hans röst. Faunen är skogens väsen, en platsens beskyddare och ande, ytterst mån om skogens andra varelser.

 

 

En föreställning av och med Kören

Samarbetspartners: